Den där lilla saken i sin bur på köksbordet verkar intressant. Han heter Karlsson. Hur man nu kan heta så om man är en liten undulat. Men då jag får vara uppe på bordet då vi klipper klorna - då får jag en chans att studera honom lite närmare. Trots att han är så liten och jag så stor så är han inte det minsta rädd för mig. Märkligt. Jag har undrar hur han skulle reagera om man höjde rösten lite - det vill säga skällde. Men då är väl risken stor att en annan snabbt som ögat åkt ner från bordet.
Vi hörs - tazz på er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar